Etikettarkiv | meningsfullhet

Är du på rätt bana?

Det är nämligen viktigt att du har koll på att det är ditt eget lopp du springer. Det är till och med viktigare än vilken fart du håller om du vill bli en sann vinnare. Fråga dig själv, lever jag som hjärtat vill? Är svaret ja, grattis till dig, du är på rätt bana, tjohoo, lyllo dig! 

Om du tvekar med svaret kan det vara anledningen att sakta ned så du hinner tänka, tid att reflektera. Tid att se. För inte vill du springa Stockholm maraton om ditt eget lopp egentligen pågår på fjället, i skidspåret eller på dansscenen eller hur? Samhället har lagt mycket tid på att effektivisera. Allt går fortare och fortare. Människor rusar fram i ett ständigt 24-7. Jag hinner inte är den moderna människans mantra. Jag hinner inte. Men vad är det vi inte hinner egentligen. Att komma ikapp oss själv. Hitta rätt spår, rätt lopp. Borde inte det rimligtvis vara prioritering nummer ett tänker jag. Vad jag menar är att det inte spelar någon roll om du korsar målsnöret först om du springer på fel bana. Var loppet dina föräldrars, samhällets, ekorrens, din partners eller kompisens kommer du aldrig bli en riktig vinnare i alla fall. To walk your walk är viktigare än att springa någon annans hundrameterslopp. För guldmedaljer runt halsen kommer aldrig någonsin kunna ersätta din känsla av meningsfullhet. Din känsla av att ha hittat hem.

Du kan vinna tio, hundra eller tusen lopp men om hjärtat egentligen vill vara någon annanstans får meningslöshet fäste och den går inte att springa ifrån. Meningslöshet botas genom reflektion, medvetenhet och till sist handling och förändring. Tough shit, jag vet, jag vet, det hamnar i ditt eget knä igen. Men så länge du låter andra serva dig med startnummer, tider eller anmälningsdatum kommer du aldrig kunna veta säkert att du är på rätt plats. Jobbet är ditt att göra. Så vad vill du? Om allt var möjligt vad skulle du göra då? 

Tänk stort, tänka med hjärtat. I ditt eget lopp behöver du inte ens springa så fort för ingen annan kommer spräcka målsnöret. I ditt eget lopp finns bara en vinnare och det är ju DU! Du kommer alltid vara vinnaren i ditt eget lopp om du springer på rätt bana. Alltid. Så stressa inte ihjäl dig vännen. Andas. Sinnesro. Tagga ned.

Är du osäker vid nästa korsning. Sakta ned och känn om du kanske ska våga ta en annan väg ändå. Jag lovar det kommer vara värt varje ansträngning och svettdroppe så sluta rada upp tusen ursäkter. Du kan hitta vad du vill om du letar och vågar prova. Att snöra på sig skorna är en bra början. Seså, ge dig iväg nu innan du ångrar dig…

För mig är du alltid en vinnare!

Kram

Alla bitar i ett pussel räknas


Den starkaste resursen ett land kan ha är medborgare som har hälsan. I hjärtat, huvudet och den fysiska kroppen. Den resursen sparar pengar och skapar på sikt även en stabil ekonomi. Tänker jag. För när människan har en holistisk hälsa påverkar det även hennes agerande. I allt. Vilka beslut hon tar och varför. Hon ser lättare sig själv som en del i ett sammanhang. Som en del av något större. Det påverkar i sin tur kärleken till sig själv och andra eftersom alla delar blir viktiga för att skapa en helhet. Ett stort pussel som saknar om så bara en bit mister sin storhet. Alla bitar räknas. Alla biter behövs.

Oro, stress och rädsla får i och med det perspektivet inte riktigt samma utrymme att skapa ett omedvetet tunnelseende och flockbeteende. Att bunkra toalettpapper som väldigt många gjorde i våras är ett bra exempel på flockbeteende där vi reagerar snarare än agerar. Det är stor skillnad på dessa två saker. Jag bävar för hur vi kommer agera om Sverige drabbas av ännu värre saker.

När en människa ser sin existens som en del av något större blir det lättare att inta ett perspektiv från universum. Där uppifrån ses helheten tydligare och individuell girighet tappar sin dragningskraft. Inget levande är en isolerad ö. Där uppifrån blir det enklare att släppa den linjära tidsuppfattningen för den cirkulära. Att sätta in upplevelser och känslor i större sammanhang är ett verktyg för att skapa mening även när vi för stunden inte kan se den. Sorg, ilska, frustration eller död är inte skönt. Inte någonstans. Det gör ont. Men även den bördan blir lättare att härda ut om den ses i en större mening. Allt hör ihop. Utan död. Inget liv. Utan glädje ingen sorg. Att bara ta just den meningen till sig kan göra det lättare att andas. Om vi linte ens visste att mörkret existerade hur hade vi då kunnat uppskatta ljuset tror ni.Att ha en känsla för sammanhang som jag nämner ovan är betydelsefullt. Det är nämligen en konstaterad framgångsfaktor för hälsa. Det upptäckte mannen myten och legenden Antonovsky när han bestämde sig för att fokusera på hälsans ursprung istället för på sjukdomens när han gjorde en studie på de som varit fångar i koncentrationslägren under andra världskriget. Vad var det som under dessa hemska umbäranden gjorde att vissa människor kom igenom helvetet med en bättre holistisk hälsa än andra.  Han fann och myntade begreppet KASAM i sin forskning som står för En känsla av sammanhang. Hans synsätt med en inriktning på hälsa och hälsofrämjande faktorer kallas ett salutogent perspektiv. Varför är någon frisk?  Dess motsvarigheten är ett patogent perspektiv som istället har fokus på faktorer som har med sjukdom och ohälsa att göra. Varför är någon sjuk? Kort förenklat.  Jag återkommer till dessa olika perspektiv. Men under tiden kan du själv fundera på vilket perspektiv du tycker är mest framträdande och har fått mest resurser i samhället idag.

Antonovsky definierade tre övergripande områden som alla tillsammans skapar en känsla av sammanhang hos de som utvecklat dessa förmågor. När tillvaron blir begriplig, hanterlig och meningsfull upplever människan att livet är sammanhängande. Motsatsen är att livet är lösryckta delar som inte hänger ihop med varandra och som inte går att påverka. Nedan förklarar jag närmare.

Begriplighet innehåller reflektion och förståelse. Ha kunskap om och förmågan att se samband i det som sker. Spontant vill jag lägga till analytisk förmåga här. Eller som psykologen Anders Engqvist ordagrant förklarar. En som begriper, förstår att det är friskt att bli sjuk under vissa omständigheter, vilket minskar den katastrofkänsla som kan drabba den okunnige. Den som inte förstår blir i stället lätt offer för vad vederbörande uppfattar som oförklarliga händelser som inte går att förstå och ännu mindre göra något åt. Låter som en bra beskrivning av personer som fastnat i offerkoftan tänker jag.

Just begriplighet har jag i efterhand förstått var betydelsefullt för mig när jag för flera år sedan bröt ihop på jobbet med sjukskrivning som följd. Inte någon gång under min sjukskrivning tyckte jag att det var märkligt att jag inte orkade. Förvånad över min reaktion var jag, absolut, men under de omständigheter som där rådde och som dessutom totalt krockade med min egen värdegrund var det inte konstigt att jag tillslut ställde mig upp och skällde ut chefen i tårar. Jag känner i hjärtat än i dag att han just där och då förtjänade det.

Hanterbarhet är att hantera situationer konkret. Det sker när människan har en förståelse och övertygelse om att denne själv genom sina resurser kan påverka situationen och välja strategi att förhålla sig till. Alltså HUR vi agerar när något händer och vår TRO på att vi KAN påverka riktningen.

Meningsfullhet är en känsla som skapas från insidan hos människan. Hon kan göra hur mycket som helst som utåt sett ser meningsfullt ut – men om hon inte känner känslan kommer det inte heller henne tillgodo. Därför kan medarbetare på samma arbetsplats ha helt olika upplevelser om det de gör är meningsfullt eller ej vilket då också får helt olika konsekvenser för deras hälsa.  Att se en mening i det som sker gör det även lättare att stå ut i utmanande situationer.

Meningsfullhet är det starkaste fundamentet i begreppet KASAM. För även om du kan begripa och hantera hur mycket som helst så kommer du ändå tillslut slockna om du i livet saknar syfte, mål och mening som ger dig sinnesro i tillvaro. Det här är ett intressant begrepp att undersöka med tanke på den höga psykiska ohälsan tänker jag. Det han också upptäckte i sin forskning var att människor med låg känsla av sammanhang oftare beskrev sig själva som otursförföljda eller upplevde sig om offer för omständigheter helt oförmögna att själv påverka sin situation. För mig blir den meningen en klockren beskrivning av vad vi i dagligt tal kallar offerkoftor. Vi vet nog alla någon som knäppt koftan så hårt att den nästan vuxit fast.

Vi stannar där så länge, inlägget blir för långt. Men jag återkommer för detta är superintressant och väcker så många funderingar i mig!

Har du KASAM ? Finns det något område som du behöver stärka? Är det mest gynnsamt med ett fokus på ohälsa eller hälsa tror du? Hur ser samhället ut idag?

Seså vackra själ gå ut i världen nu och gör din tillvaro mer begriplig och meningsfull. I en pandemi är det viktigare än någonsin tänker jag!

Kärlek till dig