Betygen på Nyköpings gymnasiet skulle motsvara riksgenomsnittet. Det blev inte så. Märkligt. Eller inte. Jag har jobbat där. Siffrorna förvånar inte. Dessutom är de egentligen värre. Varje elevkull som slarvas bort i oförmåga att förändra en osund miljö är en sorg. Arbetsmiljön flera elever och lärare går till varje dag är ett skämt. Det är naivt att tro att det inte påverkar lärandet och arbetsglädjen.
Besök skolan en dag så får vi se hur mycket ni lär er. Ingen annan arbetsplats skulle acceptera det skolan gör. När inte ens misshandel eller våldtäkt som i det uppmärksammade Lundfallet genererar förflyttning av våldsverkare inser man att skolledare på flera håll tappat fotfästet. Nuvarande lagstiftning kan tillåta förflyttning av elev om man väljer att tolka den så. I Lund valde man att tolka annorlunda tills media knackade på. Då kunde man plötsligt flytta våldtäktsmännen. Det är precis just den fega otydligheten som står i vägen för en human skolmiljö. Att alla är så förbannat rädda för att ta ställning så där lite svenskt. Skulle du acceptera det här på din arbetsplats? Nä, trodde väl det, men ditt barn går dit varje dag. När elever tillåts sova eller hänga på sociala medier under lektion är något fundamentalt fel. När elever enbart ser skolan som kassako för studiemedel spelar det ingen roll hur hårt läraren arbetar. När elever arrogant kommer och går som de vill utan märkbar konsekvens skapas ingen ansvarstagande kultur. För att få ordning måste disciplinära problem lyftas från den enskilda läraren som slår knut på sig för att kompensera där både föräldraskap, samhälle och ledarskap abdikerat. Lösningen finns på organisationsnivå. Att skapa en bra arbetsmiljö är ett aktivt arbete. Det räcker inte med starka värdeord på huvudkontoret om dessa inte når verkligheten. Det spelar ingen roll hur många kompetenta roddare du har i båten om alla ror åt olika håll. Båten rör sig inte mot målet förrän kaptenen tydligt och modigt visar vägen. Ansvariga ser inte orsak och verkan.
Skolpersonal vänjer sig succesivt vid vatten till knät. Det är fel. Dom ska inte behöva stövlar eller arbeta deltid för att orka. En stökig arbetsmiljö bryts av ett starkt ledarskap som själv orkar greppa åran. Vackra mål eller kurser löser inget om saker inte följs upp och aktivt implementeras på golvet. Hela tiden. Varje dag. Det är ledarskapets ansvar att få alla att ro åt samma håll. Det är så skolan utvecklas. Men framförallt är det så vi får fler elever att må bra, växa och nå målen. Jag har väldigt svårt för att blunda för att vi just nu slarvar bort Sveriges i särklass största arena för att fostra välmående humanistiska fungerande medborgare. Vi behöver göra skolan till en plats alla eleverna vill till. Då skulle vi säkert även lyckas bromsa utvecklingen med hemmasittande elever. Vi behöver göra annorlunda…
Själv växte jag upp på 70talet och fick vara barn längre än vad dagens barn får. Tack för det. För när du väl är vuxen är du vuxen ända in i döden, har du tänkt på det? När barndomen väl är slut så är den. Så varför har vi så bråttom med allt. Solen och äventyret väntar ju oxå där ute eller räknas inte sådan kunskap – att leva? Men mer om det senare, ämnet förtjänar en egen rubrik.
Sir Ken Robinson och jag delar uppfattningen om att utbildningssystemet nog borde prioritera annorlunda…
exploringlifepiaberg 