Jämställda Sverige har en bit kvar…

---

Jag är på väg hem från Bali. Har precis gått på sista flighten i Bangkok som ska ta mig till Sverige. Jag sitter vid gången. På andra sidan är det tre säten i bredd. Två män sitter ytterst med ett tomt säte mellan sig. Den ena är för övrigt den gotländska entreprenören Pigge Werkelin.

 

Människor fyller gångarna. Letar efter sina platser. En medelålders man stannar. Pekar på det tomma sätet i mitten åt en thailändsk kvinna. Där är din plats, in the middle. Hon ler och börjar knöla sig in. Mannen som inte är Pigge och mannen i gången tittar på varandra. Skrattar så där he he, oss män emellan. I mitten så klart, nu får vi se om ni kan hålla fingrarna i styr killar, säger mannen i gången och blinkar med ögat. Liknande beteende finns överallt i Sverige. Sexistiskt näthat eskalerar. Hårda värden är fundament och ger bra lön. Mjuka värden är lullull och ses som ett gratis kall. Kvinnor som tar plats är påstridiga. Män som gör detsamma anses drivna. Tårar är neurotiskt men bullrig retorik en styrka. Kvinnor som tar lika utrymme som männen anses krävande. En kvinna som kommer till en manlig arbetsplats ska anpassa sig. En kvinnlig arbetsplats som tar emot en man börjar i stället förenkla för mannen.

 
Jag har 20 år i byggbranschen bakom mig, jag vet vad jag pratar om. Min resa har varit annorlunda enbart på grund av kön. Inget har kommit gratis. Som målarlärare har jag dessutom fått höra manliga företagare yttra sig om att de gärna tar elever på praktik men inga tjejer. Dessa män muttrar förmodligen även nu när jag skriver detta. Jämställda Sverige behöver definitivt en Kvinnodag. Jag struntar nämligen i hur högt vi ligger i olika rankningslistor världen över, det jag bryr mig om är det jag ser. Byggbranschens omoderna machokultur förändras inte av män i rosa hattar. Den förändras av utbildning, innovativt ledarskap och modet att granska sin egen bakgård. Jämställdhet är inte att alla ska var lika. Jämställdhet börjar på insidan när vi möts som unika människor utan könsfördomar och traditionella maktstrukturer. Jämställdhet är något så enkelt som balans mellan manligt och kvinnlig. Vågskålen med manliga egenskaper har prioriterats i flera hundra år och har nu slagit i botten. Resultatet är en värld som brinner och ropar på hjälp. Jobbet att få balans i vågskålarna är allas ansvar. Lika mycket kvinnornas som männens. När vi inser att jämställdhet inte är en tävling kommer skålarna harmonisera i självklar balans.

Det bästa av två världar.

Det är i den balansen mänsklighetens storhet ligger…

 

Ord påverkar – pick them carefully!

---

Språket blir grövre och hårda ord normaliseras. Hora, jävla neger, fitta, sopa, idiot, kuksugare används så där mysigt kompisar emellan. Och vi skriker att vi ska döda någon när vi skämtsamt brottas med polarn, blir prankade..eller när vi blir arga på riktigt, det gör väl inget? Alla förstår ju så klart att vi inte menar det… Det är ju bara på kul, bara på kul! Min amazing bitch är ju liksom en kärleksförklaring till flickvännen..ja jo visst…

Så här har det alltid varit säger du, att de äldre ojjar sig över ungdomars språk – och, so what,  svarar jag. Det betyder ju inte nödvändigtvis att det måste fortsätta så eller att det är sunt, eller hur? För det går ju sådär för världen just nu...När ord blir grövre följer även handling som skapar nya spår i hjärnan och en avtrubbning sker. Vi skapar ringar på vattnet som påverkar allt. Vi vänjer oss millimeter för millimeter och märker inte att vi sakta närmar oss mörkret. Solen går i moln och vattenpölarna blir fler och fler och stillheten får aldrig fäste, dripp dropp, dripp dropp… Det är väl inte så farligt.. försvarar vi killen som kallar tjejen för hora… eller elvaåringen som skriker jävla sopa till den egna lagkamraten i fotbollsmatchen. ( killen är ju en sopa tänker vi i smyg..) Det är väl inte så farligt! Det är en bekväm men farlig inställning. I mitt senaste inlägg om näthat skrev jag om kommentarer som sonen blivit utsatt för. Ni var väldigt många som höll med mig, idag 92 delningar och 1400 visningar, wow…språk och hat berör – vi är trötta på det nu eller hur…ni håller med mig om att språket hårdnat och att det inte ger något gott överhuvudtaget! Det föder bara hårdhet och negativitet. Det är en katastrof när dessa ord normaliseras redan bland barn. Det är inte på kul, inte någonstans är det på kul.  Vår neurofysik och personliga energi påverkas av ord. Människan består som ni vet av en himla massa vatten och en japansk forskare, Masaru Emoto har undersökt kristallerna i japanskt kranvatten. Kristaller som bildas  i japanskt kranvatten när det fryser är inte särskilt vackra – men Masaru märkte att han kunde påverka kristallerna genom att sätta etiketter på flaskorna med olika ord på – både på japanska och engelska. När han skrev ord som tack, kärlek och jag älskar dig – blev kristallerna både vackrare, större och mer regelbundna, coolt! Vissa hävdar att hans forskning inte håller, men tänk om – tänk om det verkligen är så! Så vad matar du ditt enorma vattensystem med?

Nä, jag tycker att vi ska hålla mun när bara hårda och elaka ord vill ut. Börja praktisera på att säga snälla saker i stället – för sådana hörs så himla mycket mer sällan. Lyssna på vad som sägs under en fotbollsmatch, lyssna i korridoren på en skola, eller i ett fikarum på jobbet, byggboden, på fiket…Berömmande snälla kommentarer är i många fall en bristvara, märkligt eller hur? Hur har det blivit så, någon beteendevetare som vet månne?

Jag var på Tisdags Kul i Rättvik för några dagar sedan och plötsligt sa en kvinna: Åh vilken snyggt kjol du har! Det tog ett tag innan jag förstod att hon pratade med mig. – Men åh tack sa jag…och blev såklart glad…de flesta blir ju det av något så enkelt, eller hur! Mer sådant!

Things like that smittar.

 

Jag ska träna mer på att säga fina saker…ska du inte haka på? Och annars som jag svarade sonens hatkommentarer:

Har du inget snällt att skriva/säga

– var tyst i stället…

P.s Givetvis menar jag inte att konstruktiv kritik ska tystas eller att konflikter inte ska redas ut…det jag menar är hur du kommunicerar.. både med dig själv och andra…

 

Inlägget om näthat för dig som missade det:

https://exploringlifepiaberg.wordpress.com

Näthat…

---

…och annat skithat. Min son utsattes för näthat. En eftermiddag fanns dom plötsligt där – kommentarer som ” Jag vill se dig runka” ”Du är en jävla fitta och kommer aldrig bli stor på youtube”. Min son har en youtube kanal där han lägger upp saker. Han tycker det är kul och gör ofta klippen tillsammans med några kompisar.

Ofta är det olika tricks, volter och dubbelfrontflipps med skruv och kamaxel..typ😃 och en himla massa annat som jag inte vet namnen på. Men jag lär mig. Nu var det inte speciellt svårt att spåra avsändarna och lägga ett indiciepussel.  Jag svarade killarna med förnamn i stil med: ” Om ni inte kan skriva något snällt behöver ni inte skriva alls och fortsätter det kommer jag kontakta era föräldrar”…Inledningsvis skrev jag ett betydligt vassare svar men kom till sans när jag  betänkte att det var barn i tioårsåldern. Jag tänkte att jag skräms tillräckligt om jag använder deras förnamn. Sonen blev ledsen och kände sig påhoppad –  och jag var arg. Jag såg kommentarerna innan sonen och min första impuls var att radera dom, ta bort, låtsas som att de inte funnits, skona honom ifrån det elaka och vidriga. Sedan tänkte jag om. Sociala medier är här för att stanna – det gäller alltså att lära sig hantera det. Vi fick ett ypperligt tillfälle i familjen att prata om nätet och hur en schysst kommunikation ser ut. Sonen uppskattade att vi markerade och agerade – vi tog kontakt med både föräldrar och skola. Det blev en nyttig lärdom – både för honom och oss. Nätet kryllar av skit – bara genom att prata med dina barn och vara närvarande kan du bli motpolen, källkritikern och den kärleksfulla föräldern. Det är viktigt att vara där ditt barn är – både för att förhindra att små nya näthatare skapas men även så du finns där om ditt barn råkar ut för dom. Att våga prata och sätta gränser! 

En del tycker att tioåringar är för unga för att vara på sociala medier och jag förstår att det finns olika frågeställningar runt det. Men jag tänker att problemet inte är att barn är på sociala medier – problemet ligger i att vissa har ett behov av att vara elaka. Problemet är näthatare i alla åldrar – inte de som blir utsatta. Att skriva dessa grova saker som tioåring är inte sunt. De barnen har problem – inte min son för att han lägger upp saker han gillar på youtube. Problemet försvinner inte för att jag säger till mitt barn att stänga ned sin youtube kanal. Det elaka behovet hos den andra finns ju kvar ändå. Våldtäktsproblematiken styrs av samma fenomen.  Även om vi låser in kvinnor efter mörkret, täcker deras hud från topp till tå och aldrig låter dom gå ut själv har vi inte löst problemet. Problemet är inte att tjejer går lättklädda eller blir onyktra – problemet är att vissa män tror sig ha rätt att behandla tjejer hur de vill, att ta det de vill ha – det är problemet!

Generellt har vi fel fokus i samhället, hur har det blivit så? Vi ägnar oss åt symptonlindring och tar inte orsaksproblematiken på allvar. Alla andra ska anpassa sig efter de få som ständigt begår övertramp och tar sig rätten att sätta sig själv överst. Alla andra ska dansa deras dans för att slippa råka ut för hemskheter. Men fokus borde alltid, alltid ligga där problemet är – hos förövaren. Varför är inte människor snälla mot varandra? Vad gör att en person känner ett så stort behov av att trycka ned, förnedra och göra illa? Näe, det är inte alla andra som ska anpassa sig, vara rädda och göra sig osynlig. Jag är trött på det. Det är ju så många fler som förstår skillnaden mellan att göra gott eller ont. Dags att våga stå upp för det, dags att orka stå upp för det…har vi något val egentligen?

Jag tror att praktiskt taget alla av naturen föds empatiska och kärleksfulla..så vad 17 händer på vägen?

Var är vi vuxna som ska älska och sätta gränser.

Dag att ta tillbaka vuxenkontrollen tycker jag..och lära våra ungar att vara snälla…

inte svårare än så..

vare sig det gäller in real life eller på nätet. 

 

P.s Och ser ni ungar som gör fel, säg till.. Både era egna och andras. Jag hoppas verkligen att ni säger till mina om de beter sig illa! Jag är inte alltid där…Här är länken till sonens youtube…och självklart bara snälla konstruktiva kommentarer, eller hur…

https://www.youtube.com/channel/UCuDN3Lu4IEtuU_SkfUOHLEw